Harry Potter och Dödsrelikerna >>VARNING FÖR AVSLÖJANDE INFO<<
Pojken är ingen pojke längre och återvänder med sitt tillsynes omöjliga uppdrag.
Harry har hela världen framför sig men på samma gång tycks dess öde vila på hans axlar. Hur ska han kunna förstöra alla horrokruxerna? Hur ska han kunna överleva, omringad av dödsätare och med Mörkrets Herres namn tabubelagt?
Harry har iallafall sina allra bästa vänner till hjälp... eller?
Jag har aldrig läst en bok som har fått mig att känna såhär mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag är iallafall inte besviken. När man tror att Harry dör... När Harry talar med Dumbledore igen. Allt får mig att bli så känslosam. Dobbys död... Rons och Hermiones kärlek... När Severus Snapes förflutna avslöjas. Allt är så himla fint och det är verkligen en sten som lyfter från ens bröst när man får reda på hur allt ligger till, när man får svar och när Voldemort äntligen ligger död på marken. När Harry döper sina barn efter Severus, Albus och sina föräldrar. När man får reda på Dumbledores historia och hela fighten på Hogwarts, när Fred DÖR!!
När monsterögat och Hedwig dör... När Harry vänder återuppståndelsestenen...
Allt är så fantastiskt och jag är inte besviken för en enda sekund. Jag är bara rädd att filmen kommer suga. Men vare sig den är dålig eller inte kommer jag nog sitta och grina i biosalongen :P
